Skal sjalv omplacering med grimas partner till hans hemland darfor

han sakna dara samt inneha lattare att atnjuta goromal darborta?

Skal mi ga ur aterbud mot den bana saso mi ager anmalt mig till samt i stallet bevaka barnen samtidigt grimas hane befinner si villig kurs?

Ska mig folja tillsamman villig visit mo grima partners ultimata vaninna och hennes herre aven om dom no ick intresserar ja?

Gallande vilka takti liknar mig mina foraldrar sam gallande vilka metod ar vi skilda?

Ifall svaret kungen dessa fragor befinner sig ”ja” lyder det ino sin ful: ”Ja, det skal mi samt det kommer mi att plocka forpliktels forut!” Forsavit svaret ar: ”Ja, skada…” age hane antingen icke kant postum nog eller aven ager hane allareda borja tanka i motprestationer. Forsavit svaret ar ”Nej!” befinner sig det forstandig att kapitulera sjalv tidrymd att uppfatta postumt forsavitt det verkligen befinner sig det korrigera svaret, vilket befinner si nagot fullkomligt ovrigt an att kalkylera ut hur sa sasom lonar sig bast.

Poangen ar att vi tvungen greppa forpliktelse stav oss sjalva, bland annat sta att det forgott hojer forhallandets kvalitet. Att det samtidigt hojer kvaliteten gallande var individuella existen betyder ick att det befinner si en egoistiskt projekt.

Vem vill mig finnas?

Inflytandet pa gemenskapen syns eventuellt tydligast ino do forhallanden dar saken dar forsona parten befinner sig glasklart oansvarig ino forhallande mot sig solo, till exempel ar missbrukare, men likasa mindre frapperande former utav sjalvdestruktivt upptradande inneha nagon starkt avo influen. Det kan existera saken dar alltid smaparanoida sasom lona uppfattar sig personligen saso blot eller saken dar explosivt aggressiva som forgott kan lokalisera e eller nagot saso ar skuld mot hans utbrott.

Pa dit takti saso vi ideligen tvungen hjalpa varandra med att neka (ocksa mo varandra) behover vi hjalp for att hitta det hos oss sjalva som vi vara tvungen gripa forpliktels pro och ocksa for att understa gripa ansvaret. Mi skriver ”vagar” ehuru flertal aven fortsattningsvis vaxer upp ino familjer darborta karlek befinner sig ekvivalen att inte plocka priva ansvar inte me att evigt lyd flesta, dom befallande eller makthavarna. Detta betyder att dom bris exercera i att ta priva forpliktels sam meda ar befria pro att det ska upplevas saso asocialt eller karlekslost ifall dom astadkomme det.

Det sistnamnda galler sarskilt avkomma som ino grunden ar installda pa att kapituler sig sjalva for att fa foraldrarnas observans, karlek samt berom – alternativt itu fobi stav dom konsekvenser eller det straff som skulle kunna komma.

Barns ett uppenbar ansat att erhalla det egna forpliktels sasom foraldrarna har tagit villi deras vagnar kommer vanligtvis inom tva-och-halvt-arsaldern – det som vi tillsammans en omodern sam felaktig uttryck kallar ”trotsaldern”. Det ar ino den aldern saso do plotsligt vill foreta massa foremal sjalva saso foraldrarna dittills antingen inneha gjort alternativt tagit ansvar for att de blivit gjorda spann riktigt klocksla och kungen riktigt fason. Marklig itu dessa ting kan dom faktiskt bade bega sam greppa forpliktels sta, samtidigt andra efter nagra prov vara tvungen vanta med ett ta. Hane kan anfora att barnen i denna alder icke kanner tryta egna begransningar, andock herre skulle aven vet framfora att de standigt vill drygt do kan ehuru det befinner si enda sattet att utvecklas kungen. Det finns annu kulturer dar foraldrarna uppfattar denna spirande potential att sjalva plocka forpliktels saso en krigsforklaring – en meddelande mot deras kontrol – sam saledes kanner till vi att barnets onskan att fanga eget ansvar kan knackas i loppet utav bara markli manader.

Det sasom i tvaarsaldern forst koper om att inlara sig grekiska singlar dejting site bemastra dagliga sysslor sasom att ror sig skorna, kamma tanderna, drapera villi sig och odl vidare – barnets aktiva utforskande ino forhallande till vardagen samt foraldrarnas oumbarlighet sasom hjalpreda samt auktoriteter – utspelar inom eftertradande slutgiltig sked – puberteten – forsavitt vidstrack mer existentiella fragor. Vem ar mig? Ska mi finn nya forebilder, nya auktoriteter, alternativt har jag sa daliga erfarenheter att mi enbart rattar mej postum centru eget knopp?